Sulfat (SO₄²⁻) är en kemisk förening som förekommer naturligt i berggrunden och kan påverka både smak och teknisk kvalitet på brunnsvatten. Sulfathalten mäts i mg/l och varierar beroende på geologi, markanvändning och förorening.
Riktvärden för sulfat i dricksvatten
| Tjänligt med Anmärkning | Otjänligt |
| 100 mg/l(t) / 250 mg/l(e) | - |
Enligt Livsmedelsverket kan halter över 100 mg/l leda till ökad korrosion och värden över 250 mg/l kan leda till sämre smak och mag- och tarmbesvär hos känsliga personer.
Bild: SGU
Vad sulfat mäter
Sulfat anger mängden svavelbaserade salter i vattnet. Höga värden tyder ofta på påverkan från mineraler (t.ex. gips och anhydrit), industri, jordbruk eller gruvdrift. Vid sur sulfatjord och industriella områden ses ofta förhöjda halter.
Orsaker till förhöjd sulfat
-
Naturligt: Vittring av berggrund/mineraler, sur sulfatjord (främst i kustnära och låglänta områden)
-
Industri: Utsläpp från gruvdrift, industrier där svavelsyra används
-
Jordbruk: Gödsel och avrinning från åkrar
-
Surt regn: Förbränning av fossila bränslen och avrinning
Risker med förhöjd sulfat
-
Korrosion: Snabbare slitage och korrosionsangrepp på rör och installationer
-
Smak: Vattnet kan smaka bittert eller "mineralsalt"
-
Barn: Känsliga barn kan vid >250 mg/l få övergående diarré och magbesvär
-
Teknisk påverkan: Kombinerad risk med höga klorid- och järnhalter
Åtgärder och lösningar
-
Undersök berggrund och marktyp om höga halter påvisas, överväg byte av brunnsplats vid extrema värden
-
Använd speciella filter (jonbyte, omvänd osmos) för att reducera höga sulfatnivåer
-
Kontrollera och minska industriell påverkan i närområdet
-
Späd med annat vatten vid lägre förhöjda värden
