Klorid är den parameter som avslöjar om brunnen påverkas av salt – från havet, från relikt saltvatten i berget eller från vägsaltning. Den är dessutom en av de tydligaste orsakerna till korrosion i ledningarna, långt innan vattnet börjar smaka salt.
Riktvärden för klorid
För kommunalt vatten anger LIVSFS 2022:12 gränsvärdet 250 mg/l, satt från teknisk synpunkt – vattnet bör inte vara korrosivt. Svenskt Vatten går längre än så i sina råd om lämplig vattenkvalitet och anger att kloridhalten bör ligga under 50 mg/l för att minska korrosionen i ledningar. Det är en betydligt lägre nivå än riktvärdet, och värd att känna till om du har kopparrör. Läs Livsmedelsverkets beskrivning.
Så tolkar du ditt värde
| Klorid, mg/l | Grävd brunn | Bergborrad brunn | Vad det tyder på |
|---|---|---|---|
| Under 5 | 20,7 % | 11,7 % | Motsvarar naturlig deposition i Norrland och Svealand. |
| 5–20 | 49,6 % | 46,6 % | Motsvarar naturlig deposition i Götaland. |
| 20–50 | 21,1 % | 23,6 % | Vanligt i brunnar under den marina gränsen. |
| 50–100 | 5,5 % | 8,6 % | Över Svenskt Vattens korrosionsrekommendation. |
| 100–300 | 2,5 % | 6,2 % | Tjänligt med anmärkning. Också det generella tröskelvärdet för grundvattenförekomster. |
| 300 eller mer | 0,7 % | 3,3 % | Risk för salt smak. |
Källa: SGU, Bedömningsgrunder för grundvatten, data 2023.
Knappt en tiondel av de bergborrade brunnarna ligger över 100 mg/l, mot drygt tre procent av de grävda. Bergborrade brunnar drabbas oftare eftersom salthalten normalt ökar med djupet – risken för saltvattenpåverkan växer alltså med borrhålets djup.
Den marina gränsen avgör vad som är normalt
Områden som låg under havsnivån efter den senaste istiden har kvar salt i jord och berg. Ovanför den marina gränsen kommer kloriden i princip bara från nederbörd och luftdeposition, och halterna är låga och förutsägbara – kring 10 mg/l i Götaland, drygt 4 i Svealand och omkring 1 i Norrland.
Det får en praktisk konsekvens. Bor du ovanför den marina gränsen går det oftast lätt att påvisa påverkan från vägsaltning eller avlopp, eftersom bakgrunden är så låg. Bor du under den är det betydligt svårare, eftersom naturligt förekommande klorid ger höga och kraftigt varierande halter inom samma område.
Orsaker till förhöjd kloridhalt
- Relikt havssalt. Den vanligaste orsaken i bergborrade brunnar – salt som blev kvar när landet låg under hav.
- Nutida havsvatteninträngning. Förekommer främst vid stora uttag ur sand- och grusakviferer, eller i bergborrade brunnar närmare strandkanten än 200 meter.
- För djup brunn. Salthalten ökar med djupet. Kloridhalten stiger ofta först efter en tids användning.
- Vägsaltning. Mindre salt sprids i dag än förr, men förhöjda kloridhalter i grundvatten orsakas fortfarande ofta av vägsalt. På grusvägar används kalciumklorid eller magnesiumklorid för dammbindning.
- Avlopp, deponier och djurhållning.
- Sedimentär berggrund av marint ursprung ger naturligt höga halter.
Så avgör du varifrån saltet kommer
Kloridhalten ensam säger inte vad källan är. Titta på sällskapet:
- Hög klorid med hög hårdhet. Talar för relikt saltvatten. Natrium byts ut mot kalcium och magnesium genom jonbyte i marken, vilket höjer totalhårdheten.
- Hög klorid med hög natriumhalt och låg hårdhet. Talar för vägsalt eller nutida havsvatten, som båda ger natrium och klorid i ungefär samma proportion.
- Hög klorid med förhöjt nitrat eller ammonium. Talar för avlopp, deponi eller djurhållning.
- Hög klorid med hög sulfathalt. Sulfat är vanligen högre i saltvattenpåverkat grundvatten än vad depositionen kan förklara.
- Hög klorid, hög natriumhalt och alkalinitet över 180 mg/l. Förekommer vid relikt saltvatten i kombination med vittring och jonbyte i natriumrika sediment.
Risker med förhöjd klorid
- Korrosion. Det här är huvudskälet till riktvärdet. Kloridrikt vatten angriper rör, kopplingar, varmvattenberedare och hushållsmaskiner.
- Utlösta metaller. Korrosionen höjer halterna av koppar, zink och i äldre installationer bly i dricksvattnet.
- Salt smak. Smakgränsen varierar mellan personer, men anges oftast till 300 mg/l.
- Stigande trend. Att värdet ökar mellan två analyser är i sig informationen – det betyder att uttaget drar in saltare vatten.
Hälsomässigt är klorid däremot inget bekymmer vid de halter som förekommer. Vill du bedöma saltintaget är det natrium du ska titta på, inte klorid – det är natriumhalten som har betydelse för blodtrycket, och den har ett eget riktvärde.
Åtgärder och lösningar
SGU avråder från filter mot klorid
Det här skiljer klorid från de flesta andra parametrar. SGU avråder från att installera filter för att reducera kloridhalten, eftersom fortsatt uttag ur en saltpåverkad brunn ökar risken för saltvatteninträngning i omkringliggande brunnar. Myndighetens rekommendation för en brunn med saltproblem är i stället att den återfylls helt eller delvis med tätande material.
Resonemanget väger tyngst där saltvatteninträngningen är pågående – kustnära lägen och brunnar med stort uttag. Handlar det om stabil relikt salthalt i ett inlandsläge är situationen en annan. Men slutsatsen är densamma: minska uttaget och åtgärda brunnen först, rena sedan om det behövs.
| Åtgärd | Effekt | Att tänka på |
|---|---|---|
| Minska uttaget | Ofta god | Jämnare och lägre pumpflöde kan räcka för att salthalten ska sjunka vid inträngning. |
| Täta av saltförande nivå | God | Är brunnen borrad för djupt kan en brunnsborrare täta av den saltförande zonen. |
| Åtgärda föroreningskälla | God vid avlopps- eller vägsaltpåverkan | Kontrollera avloppsanläggning och dränering, särskilt om nitrat eller ammonium är förhöjt samtidigt. |
| Omvänd osmos (RO) | Hög | Enda reningsmetoden som sänker kloridhalten. En enhet under diskbänken tar bort den salta smaken vid en kran men skyddar inte ledningarna – ska korrosionen bort behövs helhus-RO. Räkna då med efterbehandling: RO-vatten har mycket låg alkalinitet och är i sig aggressivt mot koppar. |
| Ny brunn | Hög | Vid kraftig och bestående saltpåverkan ofta den enda hållbara lösningen. En grundare brunn kan ge sötare vatten. |
| Avhärdning och aktivt kol | Ingen | Varken avhärdningsfilter, kolfilter eller partikelfilter avskiljer klorid. |
Vanliga frågor
Jag har 140 mg/l men vattnet smakar inte salt
Det stämmer väl med anmärkningens karaktär. Vid 140 mg/l är problemet tekniskt, inte estetiskt – vattnet är korrosivt mot dina ledningar långt innan du kan smaka saltet, vilket brukar ske först runt 300 mg/l. Kontrollera kopparhalten.
Kloridhalten har stigit sedan förra provet
Det är den viktigaste observationen du kan göra. En stigande trend tyder på att uttaget drar in saltare vatten, och då hjälper det inte att vänta – halten fortsätter typiskt uppåt. Minska uttaget och kontakta en brunnsborrare.
Kan ett avhärdningsfilter ta bort saltet?
Nej. En avhärdare byter kalcium och magnesium mot natrium och rör inte kloriden alls. Den regenereras dessutom med koksalt, så ett felinställt eller dåligt sköljt filter kan tvärtom ge kloridtoppar i vattnet.
Vi bor inte vid kusten – varför har vi ändå salt vatten?
Troligen relikt havssalt. Stora delar av Sverige låg under havsnivån efter istiden, och saltet finns kvar i berget. Det har alltså inget med avstånd till dagens kustlinje att göra. Vägsaltning är den andra vanliga förklaringen i inlandet.
Vi ska borra ny brunn – går det att undvika saltet?
Delvis. Salthalten ökar normalt med djupet, så en brunn ska inte borras djupare än nödvändigt. Brunnsborraren ska mäta kloridhalt eller konduktivitet löpande under borrningen och föra in resultaten i brunnsprotokollet – be att få se dem.