Självrensande filter

Ett självrensande filter fångar sand, grus och rostflagor i ett finmaskigt nät i stället för i en patron. När nätet blir smutsigt spolas det rent och smutsen följer med ut i avloppet – du köper alltså inga förbrukningsvaror och har inget avfall att slänga.

Det gör tekniken särskilt tacksam i brunnar som drar in mycket material, där ett patronfilter annars skulle behöva bytas ofta. I gengäld filtrerar den grövre än ett patron- eller dukfilter, så vill du även ta bort finare grumlighet kombinerar du den med ett finare steg efter. Hur det fungerar i praktiken, och vad filtret klarar och inte klarar, går vi igenom under produkterna.

Så fungerar ett självrensande filter

Principen är enkel: vattnet passerar genom ett cylindriskt nät, oftast i rostfritt stål eller polyester, och partiklarna fastnar på nätets utsida. Eftersom smutsen samlas på ytan i stället för inne i ett filtermaterial går den att spola bort igen – det är hela idén bakom tekniken. Nätet sitter kvar och används om och om igen, i stället för att kastas som en mättad patron.

De flesta filter har genomskinlig skål så att du ser hur mycket som samlats, och många levereras med manometrar som visar trycket före och efter nätet. Ett växande tryckfall är den tydligaste signalen på att det är dags att rensa.

Manuell eller automatisk rensning

I ett manuellt filter öppnar du en spolventil i botten. Vattnet vänder riktning genom nätet, smutsen släpper och sköljs ut via en slang till avlopp eller hink. Det tar några sekunder och kostar bara några liter vatten. Vissa modeller kombinerar spolningen med en skrapring eller borste som du vrider på utsidan, vilket lossar det som sitter hårdare.

Ett automatiskt filter gör samma sak av sig självt, styrt antingen av en timer eller av tryckfallet över nätet. Det kräver el och kostar mer, men är värt att överväga i fritidshus, i installationer som är svåra att komma åt, eller när vattnet är så partikelrikt att rensning behövs ofta. Oavsett variant är det värt att veta att "självrensande" beskriver hur filtret rengörs – inte att det sköter sig helt utan tillsyn. Nätet behöver tas ur och rengöras för hand med jämna mellanrum, och byts om det skadas.

Finhet – vad filtret klarar

Finheten anges i mikron, där ett lägre tal betyder finare filtrering. Självrensande filter ligger vanligen runt 50 till 100 mikron. Ett nät som är alltför fint skulle sätta igen mellan spolningarna och vara svårt att få rent, vilket är anledningen till att tekniken inte finns i de finaste finheterna. Det är en avvägning, inte en brist: filtret är byggt för att ta stora mängder grovt material år efter år.

Detta finns i vattnet	Så hanterar ett självrensande filter det
Sand, grus och rostflagor	Fångas – det är filtrets huvuduppgift
Utfällt järn och manganslam	Fångas till stor del, och spolas bort utan patronbyte
Fin grumlighet	Passerar delvis – kräver ett finare steg efter
Löst järn, mangan och kalk	Passerar – kräver järnfilter respektive avhärdare
Bakterier	Passerar – kräver UV-filter

Ett sedimentfilter av vilken typ som helst tar bara det som är partiklar. Vet du inte vad ditt vatten innehåller börjar du med en vattenanalys.

Att tänka på vid installation

Filtret monteras först i installationen, på inkommande vatten före övriga filter. Två saker skiljer det från ett patronfilter rent praktiskt. För det första behöver spolvattnet någonstans att ta vägen – finns ingen golvbrunn i närheten går det att spola i en hink, men det är trevligare att dra en slang till avlopp. För det andra ska du lämna fritt utrymme under filtret, både för spolventilen och för att kunna ta ur nätet vid rengöring.

Kontrollera också drifttryck och maxtemperatur mot din installation, eftersom de varierar mellan fabrikat, och se efter om modellen har återströmningsskydd – ett krav i vissa installationer där spolutloppet ansluts till avloppet.