Membranet är det enda steget i en omvänd osmos-anläggning som faktiskt skiljer av föroreningarna. Allt annat — sedimentfilter, kolfilter, pump — finns där för att skydda membranet eller för att få vattnet fram till det. Och det är en förbrukningsvara: prestandan avtar gradvis, utan att något syns på vattnet.
Vad membranet gör
Vattnet pressas mot en tät hinna av polyamid, virad i spiral runt ett permeatrör och inkapslad i ett hölje av glasfiberarmerad plast. Vattenmolekylerna tar sig igenom hinnan. Merparten av lösta salter, metaller och nitrat gör det inte, utan följer med koncentratet till avlopp — det är därför ett RO-system alltid gör av med mer vatten än det levererar.
Våra element avskiljer nominellt 99,2 procent av lösta salter under tillverkarens testförhållanden. Vad du får i praktiken beror på råvattnets sammansättning, drifttrycket och vattnets temperatur. Kallt vatten ger alltid lägre flöde än varmt, utan att något är fel.
Passar membranet i mitt system?
Sannolikt. RO-element är ett standardformat, inte en fabrikatsspecifik reservdel. Alla element av typen 4021 och 4040 sitter i tryckkärl med fyra tums innerdiameter, vilket är standardmåttet i helhusanläggningar. Det spelar ingen roll vilket märke som står på skåpet.
Två saker avgör vilket element du ska ha:
- Tryckkärlets innerdiameter — fyra tum (101,6 mm) i praktiskt taget alla helhusanläggningar
- Elementets längd — 21 tum eller 40 tum
Enklaste sättet att ta reda på längden är att titta på det du redan har. Beteckningen står tryckt på etiketten på elementets hölje. Går den inte att läsa räcker det att mäta: ett 21-tumselement är cirka 53 centimeter långt, ett 40-tumselement cirka 102 centimeter. Diametern är omkring tio centimeter på båda.
Använd handskar när du hanterar elementet
Höljet är av glasfiberarmerad plast och kan ge stickande fibrer i händerna. Det gäller både det gamla elementet du tar ut och det nya du sätter in.
Så många element tar systemet
| Modell | Membran | Antal |
|---|---|---|
| WRO200 | RE4040-BLN | 1 st |
| WRO200 PLUS | RE4021-BLN | 2 st |
| WRO400 | RE4040-BLN | 2 st |
| WRO400 PLUS | RE4040-BLN | 2 st |
Har du en anläggning av annat fabrikat räknar du i stället antalet element i tryckkärlen — ett kärl kan rymma flera element i serie. Elementen finns både styckvis och som tvåpack här nedanför.
När är det dags att byta?
Ett membran har ingen bestämd livslängd. Det slits av vattnet det arbetar med, och två identiska anläggningar på två olika brunnar kan skilja flera år åt. Följ därför driften i stället för kalendern. Tre värden räcker:
- Ledningstalet på det renade vattnet stiger. Det tydligaste tecknet på att membranet börjar släppa igenom salter.
- Flödet sjunker vid oförändrat drifttryck. Jämför alltid vid ungefär samma vattentemperatur, eftersom kallt vatten sänker flödet av sig självt.
- Tryckfallet över elementen ökar. Tyder på beläggningar snarare än på slitage i membranytan.
Utan referensvärden går det inte att se en avvikelse
Anteckna ledningstal, flöde och tryck när anläggningen är nyinstallerad eller nyservad, och spara siffrorna. Utan dem finns ingenting att jämföra med, och då upptäcks ett trött membran ofta först när vattnet blivit märkbart sämre — långt efter att det slutade göra sitt jobb.
Sitter flera element i samma tryckkärl ska alla bytas samtidigt. De har samma drifttimmar bakom sig, anläggningens resultat bestäms ändå av det sämsta av dem, och du slipper öppna kärlet två gånger. Det är standardförfarande i RO-anläggningar av alla storlekar.
Det som förkortar membranets liv
Ett membran som byts i förtid har nästan alltid fått fel vatten på sig. Fyra orsaker står för de flesta fallen.
Klor är den vanligaste dödsorsaken
Polyamid tål inte fritt klor. Ligger halten över 0,1 mg/L bryts membranytan ned, och skadan går varken att spola eller rengöra bort — den syns som stigande ledningstal och är permanent. Kommunalt eller på annat sätt klorerat vatten måste passera ett kolfilter innan det når membranet.
Järn och mangan fäller ut när vattnet möter luft och lägger sig som en beläggning på membranytan. Halterna framgår av en kemisk analys, och överskrids de behöver de tas bort med ett järnfilter före RO-steget.
Kalk ger utfällningar på samma sätt när vattnet koncentreras inne i elementet. I hårt vatten hanteras det med antiskalantdosering eller med en avhärdare före anläggningen.
Partiklar och grumlighet sätter igen kanalerna mellan membranlagren. Riktvärdena är SDI under 5 och turbiditet under 1,0 NTU, och ett sedimentfilter är det billigaste sättet att hålla sig under dem.
Till det kommer två rena handhavandefel: att låta ett element torka ut efter att det en gång blivit vått, och att köra med mottryck på permeatsidan. Båda skadar elementet permanent, och båda sätter garantin ur spel.
Ordningen i behandlingskedjan
Allt som kan sätta igen eller belägga membranet ska tas bort innan vattnet når det. Ordningen blir därför:
- Sedimentfilter — partiklarna som annars sätter igen kanalerna
- Järnfilter och avhärdare — det som fäller ut och belägger
- RO-membranet — sist, när vattnet är klart
Förbehandlingen är inte en extra kostnad ovanpå membranet. Den är det som avgör om membranet håller några år eller några månader.
Efter bytet
Nya element levereras vakuumförseglade i konserveringslösning. Spola därför den första driftstimmens renade vatten till avlopp innan det används.
Räkna sedan med ett dygns inkörning. Saltavskiljningen stabiliseras normalt inom 1 till 48 timmars kontinuerlig drift, vilket betyder att ett ledningstal uppmätt en kvart efter bytet inte säger någonting om membranets kvalitet. Mät i stället efter ett dygn, och notera värdet — det är referensen du behöver nästa gång.
Vet du vad som slet ut det förra membranet?
Järn, mangan, hårdhet och klor är de vanligaste orsakerna till att ett membran tar slut i förtid, och alla fyra syns i en kemisk analys. Byter du membran vart och vartannat år är det värt att ta reda på varför.