Uran

Uran är ett naturligt förekommande grundämne som finns i Sveriges berggrund, framför allt i granit och pegmatit. Uran kan lösa ut i grundvattnet och därmed hamna i brunnsvatten, vilket medför både kemiska och radioaktiva risker. Uran är mest känt för sin svaga radioaktivitet, men det är främst ämnets kemiska egenskaper som utgör en hälsorisk vid förhöjda halter. Särskilt små barn och personer med känsliga njurar är extra utsatta, varför vattenanalys rekommenderas om du bor i uranrika områden eller har egen borrad brunn.

Riktvärden för uran i dricksvatten

Livsmedelsverket uppger att dricksvatten som klassas som tjänligt med anmärkning på grund av uran kan ha en viss, men inte allvarlig, effekt på njurarna. Risken anses dock liten, och vattnet går bra att använda för att dricka och laga mat.

Bild: SGU

Vad uran mäter

Uranhalten i vatten anges i mikrogram per liter (µg/l). Höga halter hittas särskilt i brunnar borrade i uranrik granit eller pegmatit, eller där grundvattenkemin gynnar upplösning av uranföreningar.

Orsaker till förhöjd uranhalt

• Naturlig utlakning från uranrika bergarter (granit, pegmatit)

• Vattnets kemiska egenskaper, särskilt högt pH och oxiderande miljö

• Områden med uranbrytning, gamla gruvor eller deponier (ovanligt i Sverige)

Risker med uran

• Njurpåverkan: Uran lagras i njurarna och kan orsaka sänkt njurfunktion vid långvarig exponering

• Strålningsrisk: Uran är svagt radioaktivt, men den kemiska toxiciteten är den största hälsorisken

• Störst risk för små barn, gravida, personer med njurproblem och spädbarn som får modersmjölksersättning blandad med uranhaltigt vatten

Åtgärder och lösningar

• Drick inte vatten med uranhalter över åtgärdsnivån; använd vatten till mat och dryck från annan källa vid förhöjda värden

• Installera filter, exempelvis anjonbytare, som är särskilt effektiva för att avlägsna uran

• Kontrollera din brunn särskilt om den är borrad i uranrik berggrund eller om du bor i riskområden

• Ta om vattenprov efter åtgärder för att säkerställa säkra nivåer