Antimon (Sb) är en metall som sällan förekommer i förhöjda halter i svenska brunnar. Enligt SGU:s statistik hamnar bara en bråkdel av en promille av landets brunnar vid eller över riktvärdet för otjänligt – men lokalt kan halten vara högre, både av geologiska skäl och till följd av mänsklig verksamhet.
Riktvärden för antimon
Källa: Livsmedelsverket, riktvärdestabell för dricksvatten från egen brunn (version 2026-02-04). Markeringen (h) betyder att riktvärdet är satt av hälsomässiga skäl. Livsmedelsverket har inte satt något eget riktvärde för anmärkning för antimon.
Riktvärdet för otjänligt i egen brunn, 10 µg/l, motsvarar gränsvärdet för antimon i LIVSFS 2022:12 – föreskriften som gäller för dricksvatten hos användaren och vatten som tappas på flaska eller i behållare. Samma nivå tillämpas alltså oavsett om vattnet kommer från en egen brunn eller ett kommunalt vattenverk.
Hur vanligt är förhöjd antimonhalt?
Endast 0,01 % av grävda brunnar och 0,04 % av bergborrade brunnar ligger i den högsta klassen (≥10 µg/l) – samma nivå som riktvärdet för otjänligt.
| Klass | Halt | Grävda brunnar | Bergborrade brunnar |
|---|---|---|---|
| Klass 1 – Mycket låg | <0,1 µg/l | 70,2 % | 80,5 % |
| Klass 2 – Låg | 0,1–0,5 µg/l | 27,0 % | 16,6 % |
| Klass 3 – Måttlig | 0,5–5 µg/l | 2,7 % | 2,7 % |
| Klass 4 – Hög | 5–10 µg/l | 0,05 % | 0,1 % |
| Klass 5 – Mycket hög | ≥10 µg/l | 0,01 % | 0,04 % |
Källa: SGU, Bedömningsgrunder för grundvatten – Antimon. Baserat på 8 878 enskilda brunnar i jord och 21 016 i berg. Klassgräns 5 (≥10 µg/l) sammanfaller med Livsmedelsverkets riktvärde för otjänligt vatten.
Vad antimon är och var det kommer från
Antimon anges i mikrogram per liter (µg/l) i en vattenanalys. Enligt SGU ger den svenska berggrunden sällan upphov till högre halter av antimon i grundvattnet, och grundvatten i jordlager innehåller normalt bara låga halter. I den nationella miljöövervakningen av ytligt jordgrundvatten ligger 90:e percentilen på endast 0,05 µg/l, och de flesta resultat är under kvantifieringsgränsen. De naturliga halterna i berggrundvattnet är också låga.
Orsaker till förhöjda halter
Geologiska orsaker
De högsta halterna i morän finns i norra Sverige och korrelerar med Pb-Zn-mineraliseringar. Väster och nordväst om Jokkmokk finns höga halter kopplade till mineraliseringar av uran, mangan och järn. Skelleftefältet har förhöjda halter, i huvudsak kopplade till massiva sulfidmalmer. I norra Kaledoniderna förekommer höga halter i morän ovanpå sedimentära bergarter och Cu-, As-, Pb- och Zn-mineraliseringar. I Jämtland finns höga halter i morän ovanpå kalksten och svartskiffer, och i Västergötland, Östergötland och Närke kan höga halter kopplas till svartskiffer.
Mänskliga källor
Flamskyddsmedel är globalt den kvantitativt viktigaste användningen av antimon. Ämnet används också som katalysator vid plasttillverkning – bland annat PET-flaskor och polyester – som pigment och som legeringsmetall i ammunition och batterier. Gruvverksamhet samt förbränning av sopor och fossila bränslen kan sprida antimon, liksom glasbruk där förhöjda halter i grundvatten har konstaterats. Antimon ingår fortfarande i bildäck, medan tidigare spridning från bromsbelägg har upphört. Vid skjutbanor kan stora mängder ansamlas eftersom antimon används i ammunition.
Samvariation med andra ämnen
Enligt SGU:s analys av omkring 32 000 antimonprover sedan 2000-talet korrelerar antimon positivt med halten naturligt organiskt material (mätt som COD-Mn/humus) i vattnet. Ämnet kan lösas ut både under syrerika och syrefattiga förhållanden, vilket gör mönstret svårare att tolka än för många andra metaller.
Risker med förhöjd antimonhalt
Livsmedelsverket bedömer vatten med 10 µg/l antimon eller mer som otjänligt av hälsoskäl, vilket markeras med (h) i riktvärdestabellen. Vi har inte kunnat läsa in Livsmedelsverkets fördjupade hälsotext om antimon i den här uppdateringen (se avsnittet om vad som flaggats nedan), så håll dig till rekommendationen att inte använda vattnet till dryck eller matlagning vid otjänligt resultat, och kontakta din kommuns miljökontor vid frågor om hälsopåverkan.
Åtgärder vid förhöjd antimonhalt
Eftersom förhöjd antimonhalt är ovanligt är första steget att utreda källan innan en åtgärd väljs. Ligger halten över 10 µg/l bör vattnet inte användas till dryck eller matlagning förrän orsaken är klarlagd.
| Åtgärd | Så fungerar det |
|---|---|
| Utred källan | Kontrollera om VA-installationer, närliggande verksamhet (gruva, glasbruk, skjutbana, deponi) eller geologin i området kan förklara halten. |
| Byt ut misstänkta VA-material | Om rör eller andra installationer innehåller antimon och bidrar till halten, byt till godkända material. |
| Omvänd osmos | Reducerar antimon och andra tungmetaller som konventionell rening inte fångar. |
| Ta om vattenprovet | Bekräfta resultatet och följ upp efter en eventuell åtgärd. |
Vanliga frågor om antimon i dricksvatten
Hur vanligt är förhöjd antimonhalt i svenska brunnar?
Ovanligt. Enligt SGU:s statistik ligger bara 0,01 % av grävda brunnar och 0,04 % av bergborrade brunnar i den högsta klassen (≥10 µg/l), som sammanfaller med riktvärdet för otjänligt.
Skiljer det mellan grävda och bergborrade brunnar?
Inte tydligt. SGU skriver att uppmätta halter generellt är låga i både berg- och jordgrundvatten och att mönstret inte är tydligt sett till landet som helhet, även om de allra högsta halterna lokalt hänger ihop med vissa mineraliseringar.
Är riktvärdet detsamma som för kommunalt vatten?
Ja. Riktvärdet för otjänligt i egen brunn (10 µg/l) motsvarar gränsvärdet i LIVSFS 2022:12 för dricksvatten hos användaren och vatten som tappas på flaska.
Vad gör jag om provet visar otjänligt på grund av antimon?
Undvik vattnet till dryck och matlagning, utred om VA-installationer eller närliggande verksamhet kan vara källan, och ta om provet efter en eventuell åtgärd för att bekräfta resultatet.